Åldrande arbetare.

I torsdags dammsög jag hela gymmet i Replot. Det bekom mig inte väl, så i går var jag ganska öm i ryggen. Det fick mig att minnas tiden då jag verkligen hade ont.

Jag försökte olika metoder för att komma till rätta med min onda rygg. Det var olika sorts träningar, fysioterapi, akupunktur, ja, till och med taktil stimulering, men inget hjälpte.

Så kom jag då till fysiatriska polikliniken på Centralsjukhuset och överläkaren där. Han hade ett sätt som påminde om en kompanifältväbel i det militära, men var nog en kunnig läkare. Det som störde mig var hans ordval i den skriftliga beskrivningen av mig: Patienten tillhör kategorin åldrande arbetare…

Åldrande, jag? Det här inträffade innan jag fyllt 55! Det kändes extremt störande att klassas som ”åldrande”. Ja, det var rent ut sagt nedvärderande. Det var då det.

Numera finns ett ord för fenomenet, det heter åldersrasism. Men det begreppet var väl inte uppfunnet ännu strax efter sekelskiftet, då det här begav sig.