Växandets under.

Jag har sagt det förr, och jag kan upprepa det hur många gånger som helst: Allt som växer berör mig starkt. Kanske är det därför jag inte är över mig förtjust i vintern, för då är det så mycket som inte växer utan bara överlever till nästa vår.

Nu blommar redan videbuskarna, och det kan inte vara många dagar innan sälgen sätter fart. Då syns det direkt hur humlorna har övervintrat. Det är bara att gå till närmaste sälg och lyssna till surret, om det är glest eller om det är tätt och starkt. Har ni tänkt på att antalet humlor och andra pollinerare har en avgörande betydelse för sommarens bär- och fruktskörd.

Vill man ha frukt är det skäl att beskära träden. Det har jag nyss försökt mig på. I teorin vet jag på ett ungefär hur jag borde gå till väga. I praktiken vill det ändå bli så att jag inte betror mig att ta tillräckligt. Jag minns en gång då jag var på kurs och såg på då en trädgårdsmästare gick lös på ett vildvuxet medelålders äppelträd. Både ögonen och munnen blev allt större medan mindre och större grenar föll. Då hon var klar kunde jag inte hålla mun. Jag sade att av det material hon klippt och sågat bort kunde man bygga upp två likadana träd till. Hon bara skrattade och sade att ibland måste det göra ont innan man får ut något gott. En kraftig beskärning är en kris för trädet. Beskärningskrisen får trädet att sätta frukt. Det sker kanske inte det första året, men de följande åren ger skörd. Krisen fungerar alltså som en spark i ändan!

Nu har vi kris i hela världen. Det är många som säger att det inte finns någon väg tillbaka till det vi uppfattat som normalt. Det är bäst vänja sig vid tanken att det här erbjuder oss möjligheter, om vi förmår ställa om vårt invanda tankemönster. Om inget ändå kommer att bli som förr, då glömmer vi Jante, då är det fritt fram för var och en att släppa loss sin kreativitet.

Förr hette det att ”man skall göra som Svensson gör och inte skilja sig från mängden”. Nu blir det nya tider. Gör inte som Svensson gör, och du kan komma på något nytt!