Dagen började bra med att jag vaknade pigg och full av verksamhetslust. Det tog jag tillvara. Vedklabbar föll sönder i halvannan timme innan hustrun vaknade.
Men som förra flickan sade, man får aldrig vara riktigt glad. Då jag fått frukost och kommit så långt att jag satte minneskortet i kameran var det något som kändes konstigt och ovanligt: det hakade inte fast som det borde, inte heller fjädrade det ut igen. Och kameran konstaterade att minneskortet kan inte läsas.
Min fina Nikon Coolpix 9900S, som jag varit så nöjd med! Är det här slutet för den? Om jag minns rätt köptes den år 2014, så den börjar ha sex år på nacken. Det kan gott tänkas att elektroniken småningom börjar fundera på pension, men ett mekaniskt fel… det hade jag inte räknat med. Skall nog ta den till fotobutiken för att höra om det är något som är enkelt att åtgärda, men någon dyr reparation kommer inte på fråga. Det är den för gammal för.
Fotograferandets fortsättning i den närmaste framtiden känns oviss. Har man nyss satt 700€ på nya sommardäck köpet man ingen ny kamera. Det blir kanske att söka fram den gamla kameran igen och se om den ännu vill hjälpa mig en tid…
notgubben 