”Mage har man att ha kålsoppa i”. Var det inte ungefär så som Martin Ljung sade i en av sina monologer. Sedan dess har åsikterna om mage eller inte gått i den riktningen att magen behövs, men den skall helst inte vara framträdande.
Idealen växlar, så också i fråga om kroppen. Ännu för hundra år sedan sade man ”fet och i ordning”. Var en vuxen man slank sågs det som ett tecken på fattigdom, eller att han var sjuklig. Hade man råd med mat skulle det synas på midjemåttet. För hur det nu var, stroke och hjärtinfarkt var inte speciellt vanliga åkommor på den tiden.
Nu mäts midjemått och BMI och kolesterol. Det sistnämnda skall medicineras om det överskrider normen med några futtiga milligram per liter blod. Den praktiska nyttan finns det delade meningar om, också bland de lärda. Men ett är säkert, läkemedelsföretagen tjänar grova pengar på kolesterolhämmarna.
Personligen har jag alltid haft en synlig mage. För det mesta ingen våldsam övervikt, bara sådär en fyra fem kilo. Men det syns bra då min höjd över havet inte är så stor. Bäst syntes kilona då jag kom civil från militärtjänstgöringen. De goda dagarna där hade fördelat sig runt hela kroppen. De 83 kilona på mina 172 cm svallade som havets dyning!
På senare tid har jag minskat i omfång. Vi började med en hemmaträning, GetFit Challenge. Dit hörde kostråd samt recept om man ville få bort några kilon. Och det fungerade, utan att jag måste anstränga mig. Fyra kilo har smält bort och det är lättare att röra sig. Som extra belöning får jag komplimanger av hustrun.
”Du är stiligare nu då magen har krympt!”
notgubben 