De största blev de första.

Hur blev det så här? Enligt Skriften skall de första bli de sista, vilket jag förstår så att de största också blir sist. Men förstås, det gäller inte i alla sammanhang. Då minns jag särskilt hur Trump’en bryskt trängde sig fram i första ledet då han var på besök i EU-borgen och ledargarnityret skulle fotograferas.

Här i vårt växthus har det gått så i år att de största blev de första, att mogna. Bifftomaterna vann det racet, och som överraskande tvåa kom de allra minsta, vinbärstomaterna. Det var förvånande så till vida att de kom igång sent. Vi kunde ju inte så dem innan vi visste att de fanns. Den vetskapen fick vi i en fröhylla i en butik.

För övrigt, de vanliga röda tomaterna mognar väldigt långsamt. Hade vi inte haft biffarna finge vi inte äta tomat varje dag. Och de gula sedan, som vi planterade mest av…  inte en enda har mognat ännu! Där borde vi ha fått skörda de första redan för en månad sedan. En klar besvikelse. Få se om de alls blir till något, nu då dagarna blir allt kortare och dygnen allt svalare.

I sanning en märklig situation!