Jag är ägare till en snöslunga. Den är inte precis av årets modell, jag tror att den är köpt i början på 2000-talet. Därför är det inte förvånande att den lider av ”ålderdomskrämpor”.
Den har nästan inte alls blivit använd de senaste sju åren. Den vinter jag var bortrest beställde hustrun kommunal snöröjning och det systemet var vi så nöjda med att vi inte sade upp det. Men nu tog jag fram maskinen för att köra upp ett område vid sidan av gårdsplanen.
Den startade fint, som den alltid gjort. Växellådan krånglade, som den redan gjort ett antal år. Men det som var nytt för året var att den elektriska styrningen av snöutkastet inte fungerade. Väljarknappen hade gett upp.
Då jag följande gång for in till residensstaden besökte jag märkesfirman, Maranders. Jag berättade om mitt problem, och visst, det fanns en ny strömbrytare i hyllan. Men innan försäljaren berättade priset frågade han mig: ”Behöver du en stol att sitta på?”
Åttio euro, netto! Så mycket begärde man för en strömbrytare med höger- och vänsterläge och neutralläge i mitten, plus en liten adapter för att den nya brytaren skulle passa ihop med snöslungans kopplingsstycke. Ett för mig helt ofattbart pris.
Det säger sig självt att det inte blev något köp. I stället tar jag bort den lilla styrmotorn så att utkastet kan vridas för hand och fixar en enkel spärr som håller det i önskat läge. Det gör jag på ungefär två timmar, vilket ger mig en timpenning på 40 euro. Det blir en god affär!
notgubben 