Nytt år

I går fick jag lägga ännu ett fullt år till min livslängd. De börjar bli ganska många nu, åren, och visst är det en nåd att vara tacksam över att jag fortfarande lever. Att jag är i stånd att stiga upp ur sängen varje ny morgon, och har kraft att ta itu med dagens uppgifter. Med tanke på vad jag varit med om i livet kunde jag lika gärna legat totalt bortmultnad i en grav.

Det blev ett stillsamt firande. Det var bara den sista siffran som byttes, den var visserligen jämn, men det hade sedan ingen betydelse. Och corona gjorde att inga gäster, utom sonen, syntes till. Till på köpet var jag trött efter veckoslutets flyttningsarbete.

Det är kallt ute denna förmiddag den andra februari. Termometern visar -18,9° ute. Det verkar alltså bli en inne-vilodag idag. Min natt var betydligt varmare. Jag hade flera sommardrömmar där jag befann mig i olika skärilandskap, både på land och på vatten. Men de var alla nya och för mig främmande ställen.

I en av drömmarna backade jag en bil nerför en sluttning, genom tätt sly som inte var mycket högre än bilen. Sikten var noll, men jag backade på ända tills jag kom till en liten glänta som ledde mig ut till en strand. Där vadade jag sedan omkring mellan vassruggarna tillsammans med några ganska stora barn. Och jag förvånades över att dels var där sandbotten, dels var det grunt. Ingenstans var vattnet mer än midjedjupt.

De här drömmarna andades frid. Jag hoppas att det nya året skall bli just så här fridfullt, trots all den fysiska och psykiska oro som har världen i sitt grepp just nu.