Grundlagen eller politiken?

Finlands riksdag har gjort sitt. EU:s jättelika stabilitetsfond är godkänd av vårt land. Bra eller inte, det vet jag lika lite som de folkvalda. Det är som att köpa grisen i säcken, och nu är den inhandlad och skall så småningom anlända till svinstian i form av dryga två miljarder euro. Att det imaginära djuret kommer att kosta Finland sex miljarder, det överlåter vi åt våra efterkommande att reda upp.

Vi vill gärna tro att demokratin var oantastlig i beslutsprocessen. Hmm… jag är fylld av tvivel på den punkten, och inte bara i det här fallet. Då partierna binder sina riksdagsmän med majoritetsbeslut i gruppen, då beskär man den enskilde riksdagsmannens rätt att ha en egen åsikt. Moraliskt är det förkastligt, och eventuellt är det också grundlagsvidrigt.

Jag har för mig att grundlagen rätt noggrant stipulerar vad som är den folkvaldes ansvar. Där ingår garanterat inte att låta sig bindas av partiers gruppbeslut. Däremot skall han/hon efter bästa förmåga och förstånd se till föra fram sina väljares åsikter till deras och landets bästa.

Nu har två revolterande riksdagsmän fått varningar av sitt parti för att de röstade enligt sin övertygelse. Skamligt!

En tanke på “Grundlagen eller politiken?”

  1. 29 §
    Riksdagsledamöternas oberoende

    Varje riksdagsledamot är skyldig att i sitt uppdrag handla som rätt och sanning bjuder. Ledamoten skall därvid iaktta grundlagen och är inte bunden av andra bestämmelser.

    Så står det i grundlagen.

    Gilla

Kommentarer är stängda.