”Det du inte visste att du ville veta.” Jag råkade höra en del av Marcus Rosenlunds vetenskapsprogram på söndagsmorgonen. Det handlade om hur man kunde förenkla och göra rymdfärder billigare. Det vill säga, den allra första etappen från jorden upp till satelliternas omloppsbanor och kommande rymdstationer där uppe.
Den gode Marcus nämnde Babels torn, hur människorna fick för sig att de skulle bygga ett torn som skulle räcka upp till himmelen. Det visade sig snart nog att det inte var en framkomlig väg ditupp. Han nuddade också vid sagan om Jack och bönstjälken, en magisk växt som växte sig hur hög som helst. Längs den klättrade pojken Jack upp, tills han kom till en annan värld. Men ingen har haft fantasi att vidareförädla bönor, eller hitta andra vägar att förverkliga himmelsprojektet förrän i vår tid.
Rakettekniken öppnade vägen till rymden. Men den är dyr, fruktansvärt dyr, och långt ifrån ofarlig. Det visar den räcka av olyckor som ligger längs rymdvägen. Därför är nytänkande sätt att angripa problemen välkomna. Här kommer linbanan in.
Det har inte funnits tillräckligt lätta och starka material fram till nu. Men nu forskningen tagit fram nya, ultralätta och superstarka material som skulle göra en linbana ut i rymden möjlig. Det låter som omöjliga sci-fi-fantasier. Faktum är ändå att det forskas en hel del, och det finns de som säger att den kan förverkligas till mitten av vårt århundrade.
Vackert så, men har man tagit lärdom av (den bibliska) historien? Följderna av bygget av Babels torn förskräcker. Det projektet slutade inte väl för människosläktet. Men, hur var det Herren sade efteråt? ”Detta är deras första tilltag. Härefter skall inget bli dem omöjligt, vad de än besluter att göra.”
Så visst kan linbanan till himlen bli verklighet, men till vilket pris?
notgubben 