Jag behöver… jag vill ha… jag måste få skaffat… Vi människor har många behov, mer eller mindre välgrundade. Men hur få dem uppfyllda? Är det ens bra för oss om vi får allt vi begär? Jag tror att det är mycket bättre att få sådant man inte ens bett om!
Vi fick vara på en liten studentfest. En ung kvinna, som verkligen kämpat ur underläge, fick ta emot den vita mössan. Hon kom till Finland som nioåring och fick börja i skolan direkt och lära sig finska på samma gång. Fick förstås känna på en hel del mobbning. Men i lördags var hon en vinnare, och jag tror att vi som vänner till familjen var lika stolta som föräldrarna och syskonen.
På vår resa till studentfesten fick vi träffa en av hustruns gamla vänner. Han var tonåring den tiden då hon jobbade som ungdomsledare. Den var ett glatt återseende! Jag kom också på riktigt god fot med honom, det var som om vi var gamla bekanta sedan lång tid. Att gå runt med honom mellan strutshagarna och höra honom berätta, bara det var värt hela den långa resan. Och vi övernattade i deras lilla gästhem, eller vad de nu kallade det. Om det verkar intressant, googla Ketolan strutsitila på Nätet. Det är verkligen möjligheternas ställe!
På hemvägen ringde telefonen: ”Vill du har ett vedlass till?” Redan på vintern fick jag två lass från samma ställe, och nu fanns det ännu ett lass, om jag kände mig hugad att ta emot det. Den enda motprestationen var att jag vid tillfälle ville komma och hjälpa honom med sådant han behövde hjälp med. Då jag som bekant inte hade möjlighet att hämta ved från egen skog på vintern var det här erbjudandet en riktig välsignelse!
Tre välsignelser på två dagar. Kan man begära mer.
notgubben 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.