Det blommar.

I alla år har jag strävat efter att hålla gräsmattan klippt. Med varierande framgång, beroende på vad annat som jag behövt prioritera högre. De senaste åren har det varit betydligt enklare med klippandet, då vi skaffat en automover, en klipprobot. Så det är lite av en kullerbytta då vi nu valt att lämna en del av gräset utanför klippningen.

Nu blommar det. Maskros och ranunkel fröjdar sig i det oklippta gräset, och en sorts mycket små blå blommor som aldrig kom efter där gräsklipparen gått före. Hägg och syren blommar samtidigt, det traditionella ”mellan hägg och syren” tycks vara bortrationaliserat. Och äppelträd, körsbärsdito, och krikon, har anslutit sig till gänget. ”Den blomstertid” är här, och skolorna har fått sommarlov.

De båda seniorerna här i huset blommar också, det kom vi underfund med i morse. Varje morgon drar vi upp rullgardinen och sträcker oss mot solen och dagen. Mest liknar vi ändå de blommor som sluter sig då kvällen kommer. Det gör vi också. Trötta och mätta på dagen sluter vi våra ögon och går till vila.

För att blomma upp igen nästa morgon.