Gyllne morgon… den sjungs det om i en andlig sång. Men, det gyllene i min blåbärsmorgon handlar om livet här och nu, så som det ter sig en tidig morgon just då solen går upp.
Soluppgången syns mellan aspstammarna som står på sträckan mellan mitt köksfönster och grannens stugtak. Färgen är rödgyllene. Kanske smält guld ser så ut, jag vet inte, för jag har aldrig haft tillfälle att se den ädelmetallen i flytande form. Så fantasin har fritt fram.
Då jag såg guldljuset på morgonhimlen invaderades jag av en önskan att se skogens blåa guld. Och som ett av mina blåbärsställen finns bara femton minuter bort, med cykel, var det lätt att få min önskan uppfylld.
Vilken frid det finns i en tyst morgonskog, då man ännu därtill blickar ut över en spegelblank vattenyta. Det är nästan så att bärplockandet blir en bisak! Bärförekomsten var inte riklig, och jag gjorde mig ingen brådska för att inte förstöra stämningen. Men hur det nu gick till så hade jag ändå en fylld femliters hink med mig hem.
notgubben 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.