Vi sitter mitt inne i ett tärningsspel, den tanken slog mig i morse. För vad är det annat än ett spel, det som nu pågår? Och som i alla spel finns det inga säkra sätt att vinna. Kanske har den en viss fördel som kan det här med sannolikheter och kan kalkylera utgående från statistik och erfarenheter från förr. Men då tärningen kastas borde utfallet vara slumpmässigt. Märkväl, borde!
Jag avundas inte dem som nu agerar spelare. Covidspelet liknar ingenting annat. Tärningen borde ändå falla slumpmässigt, och den gör den om man ser till hur viruset muterar och sprids. Ingetdera tycks följa de kända reglerna. Ser man däremot till motåtgärderna så har, åtminstone hittills, tärningen hela tiden fallit med samma sida upp. I två års tid!
Nu tycks ändå ett nytänkande vara på gång då ledande smittskyddsläkare går ut och säger att nedstängningar nu har väldigt liten inverkan på smittspridningen. De negativa verkningarna överväger stort mot den lilla fördelen. Och glädjande nog blev det ingen start på vårterminen med en period distansundervisning för skoleleverna. Det var ett litet framsteg. Men att sedan all verksamhet inomhus hotas av stängning, det kan lätt bli en framtida katastrof.
Sida ett: Sjukvården överbelastas, det har varit huvudargumentet. ”Och det borde alla förstå att det inte får ske!” Det är sida ett på tärningen, den som alltid kommer upp. Ser man också, att om en sida hålls uppe så sjunker en annan?
Sida två borde vara barnen och ungdomen. Det är långt ifrån alla som klarar av att studera effektivt om de sitter hemma. De löper stor risk att hamna i gruppen marginaliserade redan innan de lämnat tonåren. Med allt det för med sig i förlängningen.
Sida tre är det psykiska hälsotillståndet i landet. Det är väl inte obekant att vården av psykiskt sjuka redan länge varit överbelastad och inte fungerar. Det är att vänta, om än inte en stormflod, men en stor ökning av psykiskt illamående till följd av den sociala isolering som myndigheternas nerstängningar och människornas covidfruktan fått till stånd. Därför borde den sidan av sjukvården byggas ut för att snabbt kunna möta det kommande behovet. Det vet vi att det inte kommer att ske. Det är emot den rådande strategin, det kostar pengar, och, varifrån ta behörig personal?
Sida fyra: Den allmänna säkerheten i samhället. Den hänger intimt samman med sida tre. Det finns alltför många exempel på att människor som klappat ihop psykiskt och inte sökt/fått hjälp i tid tar sig till desperata åtgärder. Då de mår så dåligt skall andra också må dåligt. Förmodligen en omedveten reaktion, men den slutar med våldsdåd. Då går man ut och slår ner den första man möter, eller tar till kniven för att få se mer blod.
Det finns ännu två sidor kvar på tärningen. Där får läsaren fylla i sin egen bedömning.
Den fråga som borde bränna redan nu är: Vad skall vi ha för sorts liv efter covid? Kanhända avgörs det redan i år.
notgubben 