En olycka kommer sällan ensam. Det gamla talesättet tycks fortfarande ha sin giltighet, åtminstone vad gäller mig. Jag vill nu inte klaga, men…
Först i raden kom covid. Jag fick en helt lindrig och uthärdlig sjukdom, och var friskförklarad i god tid till jul. Efter Trettondag blev jag magsjuk, en häftig ettdygns historia. Men det tog en vecka att hämta sig efter den pärsen. Och nu är det ena ögat som krånglar!
Det här motgångarna har fått mig att spärra upp båda ögonen i förvåning över hur fin sjukvård vi har, åtminstone här i Korsholm. Då jag hade covid kom en sjukvårdare hit två gånger för provtagning. Och man ringde nästan varje dag och kollade hur jag mådde.
Nu, då jag blev riktigt bekymrad över ögat, ringde jag sjukvårdsrådgivningen, och passades vidare till HVC-akuten. De behövde inte ens se mig för att skicka remiss till Centralsjukhusets akut. Där blev jag undersökt, och man tog kontakt angående mig med Ögonpolikliniken. Följande morgon, redan före kl.9, ringde man därifrån, jag hade att infinna mig där kl.12.30.
Det tog bara en dryg timme att finna ut att jag haft en blödning i ögat, hitta stället varifrån den kommit, och reparera näthinnan på det stället med laser. Snabba ryck hela vägen. Det gick ca 26 timmar från att jag ringde det första samtalet tills jag var ”svetsad” och klar!
Kontrollbesök om en vecka.
notgubben 