Tio

Så var det dags igen. Jag förstår, och förstår ändå inte. Hur har det gått så här långt, så här fort? Otroligt snabbt marscherat!

Tio. Sju plus tre, det är ju lika med tio. Eller hur? Och ändå stämmer det inte, inte i den fysiska världen, och inte heller i den psykiska. Jag hänger liksom någonstans där mitt emellan.

Jag har länge hävdat att ålder, det är mest siffror på papper och inget att bry sig desto mer om. Men det går inte att förbise att vissa förmågor är i avtagande. Och att benägenheten att råka ut för diverse krämpor är i tilltagande. Kanske börjar de skymta vid horisonten nu, de där tiderna som Bibeln beskriver: De onda dagarna komma och de år nalkas, om vilka du skall säga: »Jag finner icke behag i dem». (Predikaren 12)

Nej, så där vill jag inte tänka. Jag vill leva i nuet. Inte ta ut ”de onda dagarna” i förskott. För det är ju inte alls säkert att jag behöver uppleva dem i verkligheten!

Som ni förstått så fyller jag år idag. Sjuttiotre för att vara exakt. Det kan också vara tio, det beror på hur kreativ man är med matematiken. Och hur långt det kvarvarande barnasinnet kan tänkas räcka.

Det jag nu vet, är att tills vidare växer jag till, i ålder och vishet! Vill jag tro…