Det har bränts en koran i Sverige igen. Av en irakier med treårigt uppehållstillstånd.
Han hade vederbörligt tillstånd från polisen, med stöd av svensk lag. Men nu i efterhand har någon kommit på att han nog kan straffas, för det rådde eldningsförbud då han brände.
Efter vad det verkar planerar han en till bränning, vid en ambassad. Nu övervägs om det går att neka tillståndet, för aktionen kan vara stötande… Var det mindre stötande att bränna koranen vid en moské än vid en ambassad? Eller är det fler protester mot Sverige utomlands man tänker på, eller eventuella diplomatiska förvecklingar? Jag kan bara konstatera att mina tankar är oerhört mycket lägre än de tankar som åstadkommit svensk lagstiftning!
Då jag adderar det här till den övriga oredan i grannlandet så tänker jag osökt på en text jag läste nyligen:
JAG SÖRJER ETT SVERIGE
Jag sörjer ett Sverige som fanns igår med så mycket mer av självklara värden. Det här gör man, det här gör man inte. Jag sörjer ett Sverige, där arbete och solidaritet var kungsbegrepp, där idag direktörer, golfare och bingolottovinnare tjänar mer på en dag än en vanlig knegare orkar dra ihop under ett helt liv.
Jag sörjer ett Sverige, som lyckades resa sig ur 1800-talets förslavande brännvinsträsk, men som nu håller på att drunkna i samma alkoholträsk igen. Jag sörjer ett Sverige, där TV och radio igår stod för objektiv information och underhållning, men nu står för vinklad rapportering och verklighetsfrämmande dokusåpor. Jag sörjer ett Sverige, där rätt var rätt och fel var fel, men där idag rättssäkerheten ligger i den tillfälliga opinionens händer. Jag sörjer ett Sverige som igår trodde på Gud och lärde sina barn att göra det, med där Gud idag stavas med litet g och människan med stort M. Jag sörjer ett Sverige, där folk inte hade det så bra, men mådde rätt bra, men där folk idag har allt, men inte alltid mår bra.
Jag sörjer ett Sverige… (Carl-Erik Sahlberg)
Byt bara ut Sverige mot Finland…
notgubben 