Spontan optimist.

Hur skulle jag beskriva mig själv? Jag kom på tanken medan jag satte gårdagens förmiddag på ett spontant uppkommet litet projekt. Det tiden hade jag egentligen tänkt använda till något helt annat, och nyttigare.

Vad var det då jag gjorde? Jo jag satte upp en grovt tillyxad spaljé i vinkeln mellan verkstadsväggen och skjulet. Eftersom platsen vetter mot söder är där alltid varmt, och som husen är placerade är där också skyddat för de flesta vindar. Bara ren östanvind kommer åt att blåsa rejält där.

Spaljén skall ta hand om tre överblivna, sena plantor av (växthus)gurka. Den här idén kom till mej tidigt på morgonen medan jag ännu svävade mellan sömn och medvetande, och kändes tillräckligt utmanande för att förverkligas. Nu tänker säkert den mer sansade läsaren att det här är ett stolleprov. Men, det är här optimismen kommer in. Hur vet jag med säkerhet att det är omöjligt med växthusgurka utomhus innan jag provat?

Jag inspireras kanske av Povel Ramels optimistiska sångtexter. Ni vet, ”entusiasten slår huvudet i stolparna, det höres ett hånskratt från olyckskorparna”…

Om någon känner för att skratta så bjuder jag på det!