Äntligen vardag! För tio år sedan, ja, kanske för tre år sedan, skulle det här ha varit min kommentar den första dagen efter en långhelg. Jag hade nämligen svårt att hållas overksam tre eller fyra dagar i sträck.
I går hade vi annandag jul, och jag kände mig obeskrivligt lat. Här i huset kom vi oss inte för med någonting, så kändes det. Vi behövde inte laga mat, det fanns rester från föregående dag. Vi kom oss inte iväg till kyrkan. Vi kunde ha tagit oss till min svägerska som fyllde år, gratulerat henne och fått en bit av hennes erkänt goda tårta. Men icke!
Lite kroppsrörelse hamnade vi ändå på, för det hade kommit 6 cm snö. Efter att traktorn varit och gjort sitt putsade jag kring gården. Och vedförrådet i yttre farstun var tömt. Där hjälptes vi åt, hustrun och jag, att fylla på det.
Utevistelsen aktiverade oss just så mycket att vi använde en del av kvällen till att spela Alfapet. Där vann jag, för ovanlighetens skull.
Men denna slöhet — eller skall jag kalla den frid — gör mig betänksam. Håller tiden på att tämja mig?
Nu är det i alla fall måndagsfredag, och det finns verksamhetslust tillräckligt!
notgubben 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.