Mat! Del 2

Förra söndagen filosoferade jag kring fysisk mat. Men det finns ju annat också, och det blir föremål för dagens tankar.

”Människan lever icke av bröd allenast.” Så står det i Bibeln, men det känns inte mera relevant i vårt sekulariserade samhälle. Men samma sak kan sägas på ett annat sätt, som visserligen uppfattas som ett skämt men som har samma betydelse: ”Maten är bara halva födan.” Den som myntade det uttrycket visste åtminstone undermedvetet att det behövs något mer än bara mat för att vi skall må bra.

Folk mår dåligt i dag. Det gör man om man inte får i sig alla de näringsämnen man behöver. En för knapp eller ensidig kost ställer till med skador som kanske inte kan repareras i ett senare skede. Så fungerar det då det gäller kroppen, och så är det också i fråga om våra andliga behov.

Nattvarden. Detalj från altartavlan i Solf kyrka.

Nutidsmänniskan är andligt svältfödd. Gud är mer eller mindre avskaffad i det sekulära samhället. Man vill inte längre kännas vid att hela vår västerländska kultur och de värderingar som hänger samman med den har sin rot i kristen tro. Nu skall allt behandlas jämlikt. Kristendomsundervisningen i skolorna har mer och mer övergått till att vara en sorts allmän information om alla de stora religionerna i världen. Barnen och ungdomarna får inte ta del av Jesu undervisning, får inte möjligheten att komma fram till en egen kristen tro. Läroplanen stöder sig, efter vad det verkar, på det gamla talesättet att ”var och en blir salig på sin tro”. Tillgången på sund, andlig mat bara minskar.

Var och en blir INTE salig på sin tro. Det ser vi otaliga exempel på, både i eget land och ute i världen. Land vänder sig mot land, och folk mot folk. Och, hur skall man förstå det faktum att all slags laglöshet ätit sig in i samhället så till den grad, att myndigheterna, ännu så länge i grannlandet, numera har att förhålla sig till att det finns områden dit de knappt vågar gå in? Vad beror det på, att alla kristna normer bryts ner, så att vem som helst helt oprovocerat kan bli misshandlad, rånad, eller till och med ihjälslagen på öppen gata? Och att alla som bevittnar det skyndar sig därifrån och ”ingenting har sett”?

Vi har redan länge vänt Gud ryggen. Nu vänder Gud oss ryggen. Resultatet av de båda operationerna grinar oss rakt i ansiktet, och ändå vill vi inte förstå någonting!