Det finns ganska mycket här i livet som borde åtgärdas. Alltför mycket, tycker vi ibland. Och i den situationen görs en (o)medveten prioritetslista. Det som mest påverkar det dagliga livet kommer främst. Men, är vi verkligen kapabla att förstå vad och vem som står för den främsta hjälpen framåt i livet. Det är tvivel underkastat.
Denna söndags tema är Tacksamhet. En av de gammaltestamentliga texterna listar en del av allt det vi har att vara tacksamma över. Jag citerar från Psaltaren 136: i Bibel 2000 översättning:
Tacka Herren, ty han är god, evigt varar hans nåd. Han ensam gör under, evigt varar hans nåd. Han skapade himlen med vishet, evigt varar hans nåd. Han bredde ut jorden på vattnet, evigt varar hans nåd. Han gjorde de stora ljusen, evigt varar hans nåd, solen till att härska om dagen, evigt varar hans nåd, måne och stjärnor till att härska över natten, evigt varar hans nåd.
Han tänkte på oss i vår förnedring, evigt varar hans nåd, och ryckte oss ur fiendens grepp, evigt varar hans nåd. Han ger bröd åt allt levande, evigt varar hans nåd. Tacka himlens Gud, evigt varar hans nåd.
Med tanke på det ovanstående borde det vara naturligt för oss att tacka Gud, varje dag, för allt vi har. Kanske också för det vi inte har.
Alltför många ägodelar skymmer sikten, både framåt och åt sidorna, och det får oss att glömma att tacka. Är det vår välfärds förbannelse, att vi har för många ägodelar? Så många, att vi glömmer Gud? Hur kommer man sedan på att tacka den som är bortglömd?
Otack är världens lön, också för Alla goda gåvors givare, Herren!
notgubben 