Den närmar sig, ändens tid!

Man får reda på ett och annat genom att höra på radion. Dagens aha-upplevelse var ändå av det mindre angenäma slaget.

Något ljushuvud på Jubileumsfonden för Finlands självständighet har kommit på att våra betalkort skulle vara idealiska för att lagra corona-information — om oss själva. Är vi vaccinerade, eller immuna, eller har vi ett färskt negativt coronatest? Fördelen med att använda betalkorten skulle vara att det finns kortläsare överallt.

Jaha, men varför skall vårt privata hälsoläge bli synligt varje gång vi viftar med kortet framför en läsare? Hur långt har vi sedan till att villkoret för att komma in i butiken, eller lunchrestaurangen, eller för att få köpa en pastillask i kiosken är att vår coronastatus är ok?

Jag får dåliga vibbar av det här. Betalkortets chip tar makten över oss. Har vi fogat oss och följt myndigheternas ”rekommendationer” är det frid och fröjd. Men den som sätter sig på tvären får räkna med att livet försvåras på olika sätt. Det är ganska enkelt att räkna ut.

De som sitter på den ekonomiska makten ser gärna att det kontantlösa samhället blir verklighet så snart som möjligt. Då är vi helt beroende av att vårt betalkort fungerar. Då och där blir det lätt att klämma åt skeptikerna. Sedan går vi ett steg till: varför skall chip’et sitta på ett kort som kan tappas bort, eller stjälas? Det är mycket enklare och säkrare att det opereras in under huden på ena handen. Alltså, bort med korten!

Några små steg, ett i taget så att protesterna inte kommer igång på allvar. Sedan står vi plötsligt i Uppenbarelsebokens trettonde kapitel, verserna sexton och sjutton: Vilddjuret förmår alla att låta ge sig ett märke på handen, så att ingen får vare sig köpa eller sälja utom de som har Vilddjurets märke.

Hur många förstår att det här är en fråga om gott eller ont, liv eller död? Jag väntar med spänning på reaktionen från våra kyrkliga ledare!