Då och då har jag sagt åt hustrun att jag vill ha en traktor. ”Och vad skall du med den till”, kommer hennes motfråga. Hon har alltså inte någon större förståelse för mäns känslor visavi starka maskiner. Men så långt har hon rätt att jag egentligen inte behöver nån traktor. Om det inte kan räknas som behov att få köra omkring i byn med traktor, som de andra karlarna.
Jag ögnade igenom en insändare i vår husblaska, och där ingick en mening som var formulerad ungefär så här: Så länge ungdomar kör omkring med traktorer i stället för mopeder är bränslet för billigt.
Alltså, vaaah?? Min första tankereaktion har inte släppt. Hade insändarskribenten tänkt färdigt innan det skrevs? Eller har han/hon aldrig varit mopedungdom? Själv är jag sjuttio plus nu, men jag har ännu i färskt minne hur mycket jag frös under mopedåren. Det fanns gånger då jag körde 5 km, sedan måste jag hoppa av och springa bredvid mopeden för att få upp lite värme i kroppen, och så köra 5 km igen. Man kunde ha fått men för livet!
Jag har stor förståelse för dem som föredrar att sitta i en varm traktorhytt framom att sitta i ur och skur på en kall moped. Dessutom har vi den omständigheten att traktorn ofta redan finns i gården, färdigt köpt. En mopedbil kostar skjortan, en fyrhjuling med hytt likaså. Låt vara att bränslet blir att kosta mer med traktor, men i gengäld kommer man undan anskaffningskostnaden för ett annat fortskaffningsmedel.
Totalekonomiskt anser jag att traktorkörandet går att försvara. Bränslepriset är bara en faktor i det större sammanhanget.
notgubben 