”Jag har nog varit med om värre!” Så hade en man sagt som det berättades om i min barndom. Han var lite originell till sitt sätt, och han lär ha yttrat de här orden den gången han under nattens lopp frusit fast (!) i sin bädd. Allting är relativt. Det som för den ena är ett bedrövelsens elände kan en annan avfärda med ett jag har nog varit med om värre.
Här har vi nu en farsot som grasserar, men på andra platser i världen pågår allsköns smutsiga krig, där man lika mycket siktar in sig på civilbefolkningen som på stridande trupp. Och nej, med dem vill vi inte byta. Allting är relativt, det beror bara på vad man jämför med.
För tillfället befinner jag mig i Jeremia-boken. Där jag läste idag får Jeremia veta att det stora Babylonien, och dess huvudstad Babel, skall få sig så på moppo av Herren att det bara kommer att lämna en obeboelig ödemark kvar. De som tror på Gud skall försvinna från staden det fortaste de kan, och de får detta ord med sig på flyktvägen:
Känn er inte bekymrade och tveksamma, och bli inte rädda för de olycksbud som hörs i landet, fastän ett olycksbud kommer det ena året och sedan nästa år ett annat. Inte heller för att våld råder på jorden och härskare står mot härskare.
Coronabud har vi fått oss serverade dagligen, både i fjol och i år. Våldet i samhället blir mer och mer besinningslöst. Och härskarna i vissa länder försöker provocera sina grannar för att få en orsak till (erövrings)krig. Dessutom börjar det sakta gå upp för gemene man hur ytterligt sårbart det västerländska samhället är i praktiken.
Det finns minsann både ett och annat att gruva sig för. Därför är det så befriande att hitta sådana här uppmaningar i vår bruksanvisning för livet.
Alltså, håll humöret uppe, oberoende av omständigheterna!
notgubben 