Lite bakfram.

Samlingar på upp till tjugo individer, på samma ställe dag efter dag. Är det nu inte att ta i, även om det allmänna smittoläget i trakten är någorlunda under kontroll. Men det är nog ett av tecknen på den allmänna tröttheten. Det blir allt svårare att hålla sig på sin kant och undvika umgänge. De orkade hålla sig på hösten, och hela vintern, men nu…

Rosenfink och grönsiska

Som många andra har vi ett fågelbord utanför fönstret. Det blev ganska sent i höstas innan vi fick upp det, så det är väl därför vi nästan inte har haft några gäster där på hela vintern. Bordet rymmer endast en liter frön, och vi har bara behövt tanka det en gång i månaden. Men då våren kom, då blev det andra bullar. Vi har hela tiden mer och mer fåglar vid vår restaurang. Påfyllning behövs allt oftare. Idag på förmiddagen tömdes bordet på fyra timmar och middagstankningen kommer inte att förslå till mörkrets inbrott.

Hur blev det så här? Nu då det borde vara lätt för vingburna liv att hitta mat i naturen, då skockas de kring vårt fågelbord. Men var fanns de i snön och kylan i vintras? Det är mycket man inte vet och förstår!