Utsläppen av växthusgaser måste ner. Och det snabbt. Så säger både de förhoppningsvis kunniga experterna, och Greta. Och jag kan inte säga emot, för det vi ser nu då jordklotet har börjat löpa amok förskräcker.
Ett gammalt talesätt säger: Det är lätt att säga tulipanaros, men gå och gör en! Det kan med stor träffsäkerhet appliceras på nerskärningskraven. Det fordras mycket mer än prat för att få till stånd utsläppsnedskärningar i en omfattning som verkligen känns av i atmosfären. Människan är nu en gång sådan, att ett uppnått privilegium ger man inte upp utan strid. Och strid kommer det att bli. Det tror jag, då det börjar gå upp för folk vad man måste avstå från.
Alla vi fattiglappar som inte har råd att köpa oss en elbil kommer att straffas med allt högre bränslepriser, för att vi ”frivilligt” skall övergå till eldrift. Vi kommer helt enkelt inte att ha råd att köra våra gamla bilar. Begagnade elbilar klarar vi inte heller av, för där tar batteriet slut och vi har inte råd att byta ut det.
Men det kommer inte att räcka med det. Väldigt mycket bensin förbrukas också för fritidsändamål. Hur kommer de styrande att ta sig an de utsläppen? Blir det ransonering, med personligt prövad tilldelning? Får man ransoneringskorten för hela året på samma gång och kan själv bestämma hur och när man använder sin bensinranson? Tas det extra hänsyn till dem som har sitt fritidshus ute på en holme och därmed en stor och bensinslukande båt? Eller kommer besked att byta till en mindre motor, på samma grunder som FPA kan uppmana en kund att byta till en mindre och billigare bostad? Och då har jag inte nämnt motorsågar, vatten- och snöskotrar, fyrhjulingar, alla slag av motorsporter…
Nu är jag pessimistisk, jag vet. Men skall varje kilo koldioxid räknas som viktig, då kommer det att svida i allas våra skinn. Och det på sätt som vi inte kan föreställa oss, ännu. Det är bara att slå på den egna fantasin en stund och föreställa sig en värld som backar, förslagsvis, till 1970-talets konsumtionsmönster.
notgubben 