Jag njuter inte av att vänta. Inte heller känner jag någon annan som gör det, som ställer sig i den längsta kassakön i butiken. Alla vill vi komma fram så fort som möjligt, också om det skulle ske på någon annans bekostnad.
Just nu befinner sig vår bibelläsning i Första Mosebok. Där fick jag mig en riktig aha-upplevelse i kapitel 15 verserna 13-16. Det är väl bekant för de flesta att Israels barn hamnade i slaveri i Egypten. Den förutsägelsen får Abraham av Gud själv i det här bibelstället, med tillägget att tvångsarbetet skall vara i 400 (fyra hundra) år! Sedan skulle de få utvandra till Kanaans land, som Gud redan hade lovat åt Abraham och hans efterkommande.
400 år, varför måste de vänta i 400 år? Skulle de sona någon svår synd? Nej, så var det inte alls. Tvärtom, de måste vänta på att ett helt annat folk skulle synda tillräckligt. Om amoréerna, det folk som då bodde i Kanaans land, sade Gud ”ty ännu har inte amoréerna fyllt sin missgärnings mått”. Som jag förstår det skulle amoréerna inte fördrivas förrän de hade syndat tillräckligt i Guds ögon. Så Israels barn, Guds egendomsfolk, fick vackert vänta i slaveriet.
Det finns mycket att säga om det handgripliga slaveriet i den rika delen av världen, men det lämnar jag till en annan gång. Det slaveri som är aktuellt för största delen av mänskligheten just nu är corona-restriktionerna. Det lovas gång på gång att bara ni orkar lite till så är det över. Men det är inte över, för varje gång hittar c-viruset på något nytt, och så är ett nytt utbrott ett faktum.
Nu vill alla ha ett svar: Hur länge måste vi stå ut med det här? Guds folk fick vänta i 400 år, trots sin ställning. Men vi då? Hur länge skall den sekulariserade nutidsmänniskan slava under coronan? Jag är ingen profet, men jag tror inte att det blir fråga om några 400 år för oss. Tidens slut har nog kommit betydligt tidigare.
Men för säkerhets skull, folk, beväpna er med ett berg av tålamod!
notgubben 