Jag hade planerat för en snabb fiskefärd denna morgon. Detta därför att jag hade en idé om att bjuda kvällens gäster på alldeles nyrökta abborrar. Och då behövs givetvis firrarna.
En helt överjordiskt vacker morgon med spegelblankt vatten. Detta vatten hade jag till på köpet alldeles för mig själv. Klockan sju hade jag de fyra näten i vattnet, men först klockan 9.15 hörde jag det första ljudet av en båtmotor.
Jag är inte så värst intresserad av svampplockning. Därför var det lite förvånande att jag fick ingivelsen att ta med en hink och gå på svampjakt medan jag väntade på att fisken skulle ta näten i besittning. Jag hade bestämt mig för att bara plocka stensopp, då skulle det inte bli så många. Trodde jag. Men, på en timme hade jag fyllt hinken, med råge. Inte en enda svamp till gick det att få med, så det var bara att bära rovet till båten.
Då två timmar gått tog jag upp näten, och åter igen blev fångsten över förväntan. Jag fick plocka loss trettiotre fina abborrar! Och inte en enda skräpfisk. Kan det bli bättre?
Fisk till varmrätten, och såsingrediensen därtill. Stillheten, tystnaden på sjön, hade Herren planerat den här välsignelsen åt mej på förhand? Jag är böjd att tro det. Det sägs visserligen att den som tror ser under överallt. Och att den som inte tror saknar förmågan att se några som helst under. Då kallas allt ”slumpen”.
Härligt att man inte är någon slumpmänniska!
notgubben 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.