Inget är nytt under solen. Säger man om något som har inträffat: ”Detta är något nytt”, så har detsamma ändå skett redan förut, i gamla tider som var före oss.
Raderna här ovan är hämtade från Predikaren. De är en sanning på gott och ont, men det som fyller alla medier just nu visar på hur det onda upprepar sig. Vi har haft maktgalna envåldshärskare förut, där har historien hur många exempel som helst.
Den ryske s.k. presidenten är inget nytt på den arenan. Makten är som den värsta sortens narkotika: Den är snabbt vanebildande, och det fordras ständigt större doser för att hålla kvar lyckokänslan. Och för den skull är man beredd att gå över hur många lik som helst.
Vladimir Putin har gått långt. Det skulle han inte ha gjort om han inte hade varit smart. Han har haft förmågan att binda till sig ”rätt” sorts folk, som villigt gått hans ärenden i utbyte mot ett gott personligt liv på alla plan. Men plötsligt har alla dessa ja-sägare sedan märkt att om inte lojaliteten till ”mästaren” är total, då faller man, tungt och djupt. Skräcken sprider sig i allt vidare ringar. Den stackare som får maktens ögon på sig går en oviss framtid till mötes. Inte att undra på, att Putin inte tål då Stalin kritiseras!
I begynnelsestadiet till andra världskriget tog Tyskland Sudetlandet från Tjeckoslovakien. Då det gick bra, fortsatte man med att ta resten av landet. Omvärlden protesterade, men det stannade vid det. Så tyskarnas aptit växte, med känt resultat. Nu har Putin (Ryssland) tagit Krim från Ukraina, och i praktiken också områden i östra Ukraina. Med de senaste besluten i Kreml så kommer också dessa områden att införlivas med Ryssland, på sikt.
Hittills har det gått bra. Omvärlden protesterar och skramlar med sanktioner, men inte mer. Så frågan är, kommer historien att upprepa sig? Fortsätter Putin och tar hela Ukraina?
Och Finland då? Vi har oturen att ha maktgalningen som granne, och jag förmodar att det vidtas mått och steg inom det militära strategiska tänkandet. Men här sitter vi i samma energiknipa som många andra europeiska länder. Finland importerar en tredjedel av sitt elbehov, och en betydande del av den elen kommer från Ryssland. Det importeras också naturgas därifrån, men hur mycket ett stopp på det inflödet skulle påverka södra Finland, det vet jag inte.
Det skulle inte förvåna mig ett dugg ifall Ukraina-krisen medför att Europas klimatmål får läggas på hyllan tillsvidare. Att fylla energibehovet kommer att vara viktigare än att stänga kärnkraftverk och torvtäkter.
Ur säkerhetssynpunkt tror jag att det nu vore skäl att med omedelbar verkan stoppa ryssars möjligheter att köpa mark i Finland, särskilt i gränstrakterna. Kanske också att så snabbt som möjligt förbjuda ryskt markägande i hela landet. Det skulle i så fall betyda att alla de ryssar som redan inhandlat sig landområden skulle tvingas sälja. Det vore hårt för dem som köpt mark med ärligt uppsåt. Men det finns också sådana som innehar sina egendomar i andra syften, och hur skall man kunna skilja fåren från getterna?
Världen är full av orättvisor. En av dem är att små, fredliga länder överfalls av stora, landhungriga och mäktiga grannar. En annan är att det är oskyldiga människor som får sitta emellan.
Inget är nytt under solen!
notgubben 