Kallt.

Det blåser kalla vindar. Som det sades förr, ”nordan är kall varifrån den än blåser”. Efter kyrkan och missionslunchen försökte vi oss på en kort promenad. Och, ja, den blev kort. Sedan fort in och elda för värmen.

Värmen ja, det blev hett i Moskva. Alltför hett för vanligt folk. Synd bara att Putin och hans anhang inte var på plats, de gillar ju den här stilen. Det senaste som hörts i nyheterna var att nära 140 människor miste livet i terrordådet mot ett konserthus. Och än har man väl inte grävt till botten i resterna efter branden.

Världen blir allt galnare, på alla vis. Snart är det fråga om en allas kamp mot alla, och med alla medel. Trots alla internationella konventioner sjunker människovärdet som en sten. Och skillnaden mellan de som skrivit under konventionerna och de som inte gjort det krymper hastigt.

Ondskan utvidgar sitt revir i världen. Och den tycks inte dra sig för inbördes konkurrens. Det räckte inte med Putins ondska mot det ryska folket. Den fick flankstöd utifrån, av den ondska som IS representerar. Stackars ryssar som ansätts från två håll, det ena värre än det andra.

Ser vi över Atlanten, till stormakten där, är samma krafter i rörelse. Där väntar ett presidentval, och kampanjen är inte vacker. (De båda kandidaterna kunde gott bekanta sig med stilen i den finländska presidentvalskampanjen och ta den till sig.)

Den ena av presidentaspiranterna hotar nationen med ”ett blodbad” om han inte blir vald. Vad menar människan? Skall han försöka starta ett inbördeskrig? Arma USA!

Här vet vi att den ”onda” regeringen bekämpar den ”onda” fackförenings/arbetarrörelsen. Vettlöst så det förslår då blinda försöker diskutera med döva. För av allt att döma kommer barnet att åka ut med badvattnet.

Odlingssäsongen står för dörren och vi vet inte ens hur sommaren blir. Regn, hagel, storm? Klimatuppvärmningen höjer jordklotets medeltemperatur. Men på kort sikt ser det ut som om vi nordbor får kallare vintrar. Men somrarna? Varmare, eller svalare?

Ho vet.

Slaskdag!

Det regnar snöslask idag. Inget vidare inspirerande väder om man vill vara kreativ. Men det går bra att låta passerade dagars idéer falla på plats.

Alltså, den tid då den arbetande befolkningen for till jobbet for vi till Amazing Family Gym i Sundom. Där piffade vi upp barnens lekrum med ett stort och piggt mönstrat tygstycke på långväggen. Dessutom, bredvid tyget hamnade en halvt antik liten ”svart tavla” att skriva med krita på.

Vi fortsatte till Amazing Gym Smedsby med en liten bänk som stått i tamburen där. Tygklädseln hade blivit sliten, så nu hade den fått nytt (konst)läderöverdrag. Då vi ändå var där så grovkollade vi läget och växlade några ord med förmiddagsgymmarna.

Men vi kände ett behov av att träna, vi också. Det gjorde att vi drog till Amazing Family Gym Runsor och tränade med seniorerna i den senare gruppen, som började kl 10:30. Härligt att träffa gänget igen. Det var en tid sedan senast, vi har ju varit nästan frikopplade från gruppledandet efter nyår.

Nu är vi hemma och brunchen ligger i magen. Om jag nu skulle gå ner i vår källare och sortera ut sättpotatisen. Då kan jag säga att ”nu har jag börjat med vårbruket”.

Hur länge skall ni halta på båda sidor?

Det hände sig att ett antal icke folkvalda ledare hade ett möte. De ville dra upp riktlinjer för den kommande färden framåt, men insåg att folkets valda ombud på nästa nivå var svåra att övertyga i tillräcklig omfattning. Så vad göra, goda råd var dyra. Och då man inte kunde besluta sig för på vilket ben man skulle stå så var lösningen att lyfta upp båda benen. Den gordiska knuten var därmed avhuggen, men med ett rostigt svärd.

Det har tryckts på länge för att legalisera kyrklig vigsel för samkönade par. Jag frågar : Varför är det så livsviktigt med den kyrkliga vigseln, det finns ju partnerskap som skall vara motsvarande?

Under många tiotals år har kyrkans ledning, undan för undan i olika frågor, försökt anpassa praxis och lära till samhällets förväntningar. Att det mer eller mindre stått i strid med Bibelns budskap tycks inte ha varit, eller är, ett problem för biskoparna. De är beredda att kompromissa, nästan ända till döds, efter vad det verkar.

Nu försöker biskoparna bädda inför att kyrkomötet skall ta upp vigselfrågan igen, och öppna upp kyrkorna för samkönade vigslar. Och för att göra anrättningen lite mera smaklig går man in för att föreslå att det samtidigt skall få existera två äktenskapssyner inom Finlands evangelisk-lutherska kyrka. Det skall i framtiden gå att vara för eller emot, samtidigt. Ingen präst skall tvingas viga samkönade mot sin övertygelse. Men det vet vi redan vad det ”löftet” är värt. Då prästämbetet öppnades för kvinnor fanns det en liknande samvetsklausul för de präster som inte kunde tänka sig att samarbeta med en kvinna. Men hur gick det! Det löftet var inte länge i kraft. De tveksamma pressades att gå mot sin övertygelse, med diskrimineringsargumentet som verktyg. Detta med biskoparnas goda minne.

I en tid då Israels folk totalt vänt Gud ryggen frågade profeten Elia av det samlade folket på berget Karmel: ”Hur länge skall ni halta på båda sidor? Om det är Herren som är Gud, så följ honom. Men om det är Baal, så följ honom.” Men, folket svarade honom inte ett ord.

Biskopar, det ni nu har gjort är en skam för den kyrka ni säger er tjäna. Ni vågar inte ta klar ställning, så ni talar med kluven tunga bedrägliga ord. Har ni inte läst Jesu ord i Matteus 5, att ”sådant skall ditt tal vara att ja är ja och nej är nej. Allt utöver det kommer från den onde”? Har ni inte läst i Jakobsbrevet att den som vill vara världens (samhällets) vän blir Guds fiende? Ni menar att ni med den här manövern skall hålla samman den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. Den målsättningen är ganska tveksam att få till stånd. Inte heller kommer det att lyckas er att förminska Gud till en kyrklig välsignelseautomat.

HAN kommer helt säkert inte att reagera på era knapptryckningar. Så var beredda på att den Gudomliga välsignelsen uteblir.

Milstolpar.

Milstolpar av det fysiska slaget sätts knappast upp numera. Inte kilometerstolpar heller. Men i min barn- och ungdom stod de (kilometerstolparna) som vaktposter längs vägarna, så att folk kunde ha koll på var de befann sig på sträckan mellan A och B.

Själv har jag nyss passerat en halvt fysisk, halvt mental milstolpe. Den sista januari var jag en glad sjuttiplussare. Två dagar senare stod jag där som nybliven åttiminusare. Något förvånad, men fortfarande glad. Fysiskt hade inget utom en siffra ändrat, men det händer varje gång vi byter år. Och sjuttifemårskrisen lyser ännu med sin frånvaro.

En milstolpe blev det också på ett mer påtagligt vis, för jag fick en födelsedagsgåva. En mobiltelefon! Min gamla Nokia C2 hade börjat leva ett delvis eget liv. Den ”redigerade” då och då mina Kontakter, och var det någon som inte föll den i smaken så – delete. Men nu är det nya tider, med en Nokia G22. Jag skall lära mig använda en smarttelefon! Och få tillgång till whatsapp, facebook, e-post, väderutsikter m.m. på telefonen. Kommer nog att bli en utmaning att lära sig användandet, utan brukande av ormord. Och att låta bli att sitta med näsan över telefonen hela tiden.

Telefonen inhandlades på Gigantti, och jag är lite sur på dem. De lät mig fara hem med en telefon jag inte hade möjlighet att ladda! Alltså, ingen laddare ingick i köpet. En kabel fanns med i lådan, men den hade likadana stöpslar i båda ändarna. Passade alltså bara i telefonen. Ho vet vad den är bra för. Att inte ta upp eventuella problem med laddningen, det tyder på att det finns inbyggda självklarheter i deras kundbetjäning. Självklarheter som inte nödvändigtvis är klara för kunden. Ta varning, ni som går in där för att köpa något.

Nu måste jag med det snaraste skaffa en laddare. Men det är inte säkert att jag köper den från Gigantti!

Återbruk av en sparad skrotdel.

Jag har en svaghet. Jag har såå svårt att kasta bort någonting. Å andra sidan, det kan vara en starkhet också, i vissa sammanhang. Om jag råkar minnas vad jag har i gömmorna, alltså.

För inte så länge sedan skrotade jag en slutkörd springmatta. Där fanns nu inte så mycket att spara, men motorn tog jag till vara. Hittills har jag inte hittat någon användning för den. De båda kylfläktarna fick också följa med hem, och nu har jag tagit den ena av dem i bruk. Inte som kylfläkt, det är ju mitt i vintern. Nej, snarare som värmefläkt.

Vi har en murad braskamin i vardagsrummet, och den innehåller diverse luftkanaler. Bland annat är det möjligt att få luft som värmts upp i kaminen ner i källaren. Det är bara det, att varm luft inte flödar neråt. Inte frivilligt.

Där kommer fläkten in i bilden. Monterad över luftkanalens mynning i källartaket suger den ner varmluften. Och förhoppningsvis sparar det extra värmetillskottet betydligt fler watt elström än vad själva fläkten förbrukar.

Återstår att se om den klarar värmen, kylfläkt som den är.

Köa.

Stå i kö, det är väl ingen källa till glädje för någon. Inte ens om man försöker sig på att gissa vad de övriga i kön kan vara för sorts människor. Och är kön lååång, då kan både en och annan tappa tålamodet.

Idag har jag varit hos polisen och lämnat in ansökan om nytt pass. Hade gärna gjort det elektroniskt, då jag hört skräckhistorier om kötiden där. Men se det gick inte. Systemet meddelade att jag måste infinna mig personligen. Och det fanns ingen tid att boka på de närmaste två månaderna.

Då jag var där och tog min könummer läste jag en liten lapp som satt fäst vid apparaten, ungefär Vi är överbelastade, bered er på att vänta två till tre timmar. Jag var redan beredd. Jag hade en bok med mig och satte mig i lugn och ro och läste. Sju personer var före mig i kön, och det verkade att gå långsamt.

Men, plötsligt var det min tur! Och exakt en timme efter att jag tog könumret var min ansökan gjord.

Så vad lärde jag mig av detta? Jo, man skall inte tro det värsta, fast allt pekar just på det. Under händer, också vanliga vardagar.

Finlands försvarsberedskap är god (?).

Hörde på nyheterna att folk i allmänhet anser att Finlands försvarsberedskap är god. Vackert så. Jag tror också att den är god, så god som den rimligtvis kan vara i denna högteknologiska tid. Aldrig förr har det funnits så många och så sofistikerade sätt att ta livet av (andra länders) soldater. Så vi får verkligen vara glada så länge fosterlandets försvarsförmåga anses vara god. Det här gäller så vitt jag förstår öppna krigshandlingar.

Men allt det som sker i det fördolda? All yttre påverkan men hjälp av påhittade ”fakta” för att styra befolkningen i en önskad riktning. Att ifrågasätta myndigheters direktiv och i förlängningen åstadkomma hopplöshet. Där gäller det att inte svälja utan att först smaka. Kan man ana något unket i det som serveras?

Sen har vi allt som har att göra med kommunikation. Vi vet att mobiltelefonnätet är minst sagt sårbart. Ett strömavbrott på ett dygn släcker ner det mesta av den möjligheten att kontakta andra. I det nuvarande läget ser vi att det var ett svårt misstag att montera ner trådtelefonnätet. Det fungerade tills någon kapade tråden. Alltså borde man nu göra helt om och bygga upp trådnätet igen.

Kommer radioutsändningarna att höras? AM (mellanvåg) kan troligen helt dränkas av kraftiga fientliga störningssändare. Hur är det med FM- och TV- signalerna? Kan de också störas ut, exempelvis från satelliter? Jag vet inte. Men det vet vi alla, att tidvis har GPS-systemet råkat ut för svåra störningar vid Rysslands västra gränser.

Kommunikationskablar är utsatta, hur kan man helt skydda sådana? Plötsligt kan de vara avklippta och internet därmed ett minne blott. Hur snabbt kan man då återgå till systemen från förra århundradet?

Sist men inte minst fartygstrafiken. Nu kan vi se hur enkelt huti-rebellerna i Jemen anfaller fartygstrafiken in till Röda havet. Lika enkelt är det för Ryssland att från Kaliningrad kontrollera trafiken in till Östersjön. Det finns en reell möjlighet att Finland blir avskuret från sjötransporter. Alltså, Finland bör skyndsamt se till att självförsörjningsgraden på alla områden kommer så nära 100 % som möjligt, och helst lite över!

Det finns mycket för våra myndigheter att bita i, och ingen tid alls att bråka med fackföreningsrörelsen!

Knut.

Tjugondedag jul. Nu knyter Knut in julfirandet för denna gång. På samma gång är Knut en befriare. Nu rensas hemmen från alla de saker och prydnader som hör julen till och vi återgår till det normala.

Normalt… Vår jul var långt ifrån normal. En del projekt hade blivit uppskjutna (alltför länge) av olika orsaker, andra kom överraskande över oss. Det blev så, att bara julafton och juldagen var vi lediga och hemma. Nyåret gick i arbetets tecken, så nästa lediga dag inföll den sjunde januari.

Det säger sig självt att med den farten blev det inte så väldigt juligt hos oss. Elljusstakarna var framme, Tro, Hopp och Kärlek likaså, och ett par adventsstjärnor. Ingen julgran i år, och konstigt nog så saknade vi den inte alls.

Nu är allt bortplockat. Ute småsnöar det och är -6º. Tid att ta in en rejäl omgång ved!

Vad är nu detta?!

Med den senaste tidens alarmerande prat i minnet frågar jag mig: Vad är nu detta bra för? Man skrämmer upp folk med att Kriget står för dörren, både i Sverige och i Finland. Kanske på annat håll också, det har jag inte koll på.

Jag har det intrycket att vi i allmänhet inte har varit särskilt krismedvetna under en ganska lång tid. Välfärdssamhället har vaggat oss till ro i det avseendet. Men, nu ser vi framför oss resultatet av att vi i västvärlden levt över våra tillgångar alltför länge. Vi kan inte längre lita på att samhället tar hand om oss. Vården håller på att smulas sönder. Bidragen till den del av befolkningen som har det svårt ekonomiskt blir allt knappare. Och den som vågar se lite längre än till det innevarande året märker att det här bara är början.

Alltså, nu behövs en ny krismedvetenhet. Och hur bygger man upp den i en handvändning? Knappast med att storstrejka för att regeringen gått in för att försöka krossa fackföreningarna. De makthavandes ideologiska blindhet i det fallet kan bara beskrivas som destruktiv dumhet. Dags att backa. Lägg sedan till att näringslivets ETLA vill se marginalskatten för de rikaste krympa ordentligt. Är det all den krismedvetenhet högerpartisterna förmår åstadkomma?

Som alltid då det blir inrikespolitiskt svårt i länder så söker man en yttre fiende som kan avleda uppmärksamheten. Den yttre fienden finns nästan som på beställning tillgänglig på andra sidan östgränsen. Så nu är plötsligt Kriget på politikernas läppar.

Kriget är ordet som snabbt skall göra oss krismedvetna. Och det är bra med krismedvetenhet, det är jag övertygad om. Men jag skulle bli rejält förvånad om det är öppet krig som utlöser krisen. Det finns ju så mycket annat som kan gå åt pipan. Hybridpåverkan, stora hackerattacker mot viktiga samhällsfunktioner, naturkatastrofer av olika slag, ekonomisk kollaps, you name it. Då sådant kommer behövs färdiga planer för hur man bemästrar problemen.

Så Regeringen, slut fred med facket, och sätt fart på storskalig krisplanering!

Israel och Filistéen.

Mina tankar återvänder gång på gång till Mellanöstern. Säkert beroende på att nyhetmedierna matar på om kriget mellan Israel och Hamas, utan uppehåll. Och jag tänker på hur Filistéen, där det nuvarande Gaza var en del, under hela den gammaltestamentliga tiden var ett vasst horn i sidan på Israel. Striderna blossade upp gång på gång. Och gränslinjen flyttades fram och tillbaka vartefter som krigslyckan växlade (läs: i vilken grad som Israels styresmän tog med Herren i sina planer).

Det sägs att inget är nytt under solen. Allt som nu händer har också hänt förut, i avlägsna tider. Och jag kommer att tänka på Simson, den jättestarke mannen som levde på Domartiden, och själv var domare i Israel i tjugo års tid. På hans tid härskade filistéerna över Israel, och han hanterade filistéerna minst sagt ovarsamt.

Men, men, Simson tog sig en filisteisk hustru, till och med två gånger. Det blev hans olycka. Frun lurade ur honom hemligheten med hans styrka och förrådde honom till sina stamfränder. De tog honom då till fånga och stack ut hans ögon, och sedan satte de honom i slavarbete. Men, då de firade sin triumf i sitt stora avgudatempel befalldes Simson att roa dem, och då fick han sin chans. Han hade nu fått tillbaka sin styrka och fick templet att störta samman över det festande folket. Med mycket dödliga konsekvenser. Så långt Domarboken kapitel 13-16.

Vad har då det här att göra med nuläget? I min fantasi finns det beröringspunkter som sträcker sig över årtusendena. Hamas/filistéerna gör en storskalig räd in i Israel, dödar massor med människor och för med sig ett stort antal fångar tillbaka till Gaza. Där dansar folk i glädjeyra på gatorna och firar det lyckade överfallet. Men, festen får ett snabbt och brutalt slut. Nu visar Israel sin styrka, och och hela Gaza störtar samman. Förintelse och död drabbar byggnader och människor.

Historien upprepar sig. Tror jag.